klinka
Nervös inför morgondagen,imorgon så blir det att åka till v-vik och träffa alla släktingar.
Jag måste ju presentera min älskling =).
Men jag är orolig för ifall jag kommer träffa någon som jag inte vill träffa.
Men det löser sig nog
Det ska bli kul att träffa pappa iallafall..
Jag måste ju presentera min älskling =).
Men jag är orolig för ifall jag kommer träffa någon som jag inte vill träffa.
Men det löser sig nog
Det ska bli kul att träffa pappa iallafall..
Flibber
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag är så nervös så jag håller på att gå i bitar.
Jag och älsklingen ska åka till v-vik om ca en vecka och visst det ska ju bli underbart att träffa pappa igen men i västervik finns alla dessa kännslor som bara väller upp så fort jag tänker på det.
Tänk om pappa dricker och beter sig som ett svin och skäller på mig hela tiden? Då kommer valle få helt fel uppfattning om honom och det vill jag inte för pappa är helt underbar igentligen han blir bara lite annorlunda när han har druckit.
Och så tänker jag på min farbror.
I morgon (onsdag 23 december) är det ett år sedan vi begravde honom.
Och hur jäkla smart är det att lägga en begravning dagen innan julafton!!!
Jag vet att han inte skulle ha velat det men han fick iallafall lite som han ville när vi strödde hans aska ute vid händelöp.
Då vart han nog lycklig.
Jag vet inte hur jag ska göra med alla dessa tankar och skit som seglar omkring inne i mitt huvud som bara vill ut.
Jag tänker massa på min ekonomi också för den är det jävligt struligt med och hur det sen ska gå när jag flyttar till lägenheten har jag inte en aning om. Det blir att börja leva på nudlar igen. Och möbler är ju någorlunda fixat iallafall för om jag bara lyckas få fram tusen spänn på nått sätt så får jag det som behövs mest. Men fram tills att jag flyttar dit då? Hur fan ska jag klara mig här ute? Jag är glad att jag har min älskling som jag får bo hos ibland för annars vet jag inte hur jag skulle klara mig.
Han är helt enkelt bäst.
Han är den som kan få mig att le när jag känner att världen sakta men säkert håller på att gå under.
På grund av honom så behöver jag inte äta lugnande längre heller.
Elller behöver och behöver...
Det skulle nog vara rätt bra om jag gjorde det ibland igentligen men jag vill inte göra det för jag vill inte bli ett pillerknaprande monster igen...
Nu skriver jag bara en massa smörja men det är det den här bloggen kommer vara till för.
Mina dikter och tankar...
Nej nu blir det att gå ut och lägga sig i sängen med min bok igen.
Fy fan vad jag läser..alldeles för mycket igentligen.
Snart börjar jag väll blanda ihop verkligheten emd böckerna..
Jag är så nervös så jag håller på att gå i bitar.
Jag och älsklingen ska åka till v-vik om ca en vecka och visst det ska ju bli underbart att träffa pappa igen men i västervik finns alla dessa kännslor som bara väller upp så fort jag tänker på det.
Tänk om pappa dricker och beter sig som ett svin och skäller på mig hela tiden? Då kommer valle få helt fel uppfattning om honom och det vill jag inte för pappa är helt underbar igentligen han blir bara lite annorlunda när han har druckit.
Och så tänker jag på min farbror.
I morgon (onsdag 23 december) är det ett år sedan vi begravde honom.
Och hur jäkla smart är det att lägga en begravning dagen innan julafton!!!
Jag vet att han inte skulle ha velat det men han fick iallafall lite som han ville när vi strödde hans aska ute vid händelöp.
Då vart han nog lycklig.
Jag vet inte hur jag ska göra med alla dessa tankar och skit som seglar omkring inne i mitt huvud som bara vill ut.
Jag tänker massa på min ekonomi också för den är det jävligt struligt med och hur det sen ska gå när jag flyttar till lägenheten har jag inte en aning om. Det blir att börja leva på nudlar igen. Och möbler är ju någorlunda fixat iallafall för om jag bara lyckas få fram tusen spänn på nått sätt så får jag det som behövs mest. Men fram tills att jag flyttar dit då? Hur fan ska jag klara mig här ute? Jag är glad att jag har min älskling som jag får bo hos ibland för annars vet jag inte hur jag skulle klara mig.
Han är helt enkelt bäst.
Han är den som kan få mig att le när jag känner att världen sakta men säkert håller på att gå under.
På grund av honom så behöver jag inte äta lugnande längre heller.
Elller behöver och behöver...
Det skulle nog vara rätt bra om jag gjorde det ibland igentligen men jag vill inte göra det för jag vill inte bli ett pillerknaprande monster igen...
Nu skriver jag bara en massa smörja men det är det den här bloggen kommer vara till för.
Mina dikter och tankar...
Nej nu blir det att gå ut och lägga sig i sängen med min bok igen.
Fy fan vad jag läser..alldeles för mycket igentligen.
Snart börjar jag väll blanda ihop verkligheten emd böckerna..
